Idag var jag så sugen på att baka kakor, men jag kunde inte klura ut vad för slags. Hela frysen är full av kolakakor så de behöver jag inte baka och andra typiska svenska småkakor känns mer som om de hör sommaren till. Därför sneglade jag lite i en av mina amerikanska kokböcker och blev där inspirerad till att göra dessa jordnötskakor. När jag sen mätte upp jordnötssmöret så räckte precis det som fanns kvar i burken till en omgång, då blev jag ännu mer övertygat om att det har var helt rätt slags kakor att baka idag!

Om man är riktigt sötsugen kan man ringla lite smält choklad över de gräddade, avsvalnade kakorna.

Jordnötskakor:

2 1/2 dl jordnötssmör

2 1/2 dl ljust muscovadosocker

100 g mjukt smör

1 ägg

3 1/2 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

Blanda jordnötssmör, socker och smör mjukt och krämigt med en elvisp. Tillsätt ägget och blanda väl. Rör ut bakpulvret i mjölet och ha i det, lite i taget. Arbeta ihop degen och plasta in den, låt den vila svalt i ca 30 minuter.

Forma sedan degen till bollar och lägg ut dem på en bakplåtspappersklädd plåt. Platta ut dem med handen och gör sedan fina mönster i kakorna med hjälp av en gaffel. Grädda i 180 °C i ca 15 minuter.

In English:

Peanut Butter Cookies:

Då har vi utan att jag riktigt märkt av det tassat in i september. I lördags morse när jag var upp runt 06.30 var det ynka 0.2 grader varmt ute och ska man ge sig ut tidiga mornar eller sena kvällar på någon längre promenad än runt gården, ja då lär man ta på sig vantarna!

Men med den här kyligare luften kommer även vardagen på något vis och för mig är det ingen dålig sak. Att åter igen börja träna, att ha fredagsmys, lördagsvin och söndagsfilm. För mig är det behagligt när allt faller på plats, det är välkänt, invant och väldigt trivsamt.

Dock är det ju så att i och med vardagsrutinerna lär man även börja laga lite vardagsmat, jag känner mig fortfarande lite ringrostig och inspirationen är inte alls på topp. Men i kväll när Sebastian är in och tränar skall jag göra en riktig djupdykning bland mina kokböcker, för det är det bästa jag kan göra när jag saknar idéer till vardagsmaten.

Även fast jag har ett stort matintresse betyder inte det att det inte blir falukorv med makaroner här hemma iblad, igår till exempel, efter att ha jobbat hela förmiddagen och dagen hade jag ingen lust över huvud taget att ställa mig och göra söndagsmiddag så då blev det.. precis, falukorv med makaroner.

Men äter man sånt en söndag har man all rätt i världen att äta söndagsmiddag på måndagen, det är så det fungerar här i världen. Och på tal om söndagsmiddag så ser jag att det är något ni sökt efter och på det viset hamnat här på bloggen, då passar det väl ypperligt att det dyker upp ett litet inlägg om just detta.

Att göra hel kyckling i ugn måste vara som gjort för att syssla med en söndag. Den går att förbreda på förmiddagen så att när det närmar sig middagstid behöver man inte slita ihjäl sig för att få fram maten på bordet. Gnid in kycklingen med lite god marinad och räkna med ca en timme per kilo i ugnen, krångligare än så är det inte.

Idag hade vi kantarellrisotto och kall timjansås till men ugnsrostade rotfrukter är annars en stor favorit.

Hel kyckling i ugn med timjan och citron:

ca 1 kg gärna färsk kyckling

1 citron

1/2 dl olivolja

4 kvistar färsk timjan

örtsalt

svartpeppar

Skölj av kycklingen och klappa den torr med lite papper.

Dela citronen på mitten och pressa saften ur den ena halvan, blanda citronsaften med olja, finhackad timjan, örtsalt och peppar.

Gnid in gycklingen runt om med marinaden och lägg den i en ugnsfast form.

Ställ in i ugnen i ca en timme i 180 grader. När kycklingen är klar, täck den med aluminiumfolie och låt den vila i ca 20 minuter innan du skär upp den.

Vad äter ni helst en söndag så här i början på hösten?

Man kan tycka att jag borde bjuda på ett värmade recept idag. En het gryta eller kanske en smarrig och god soppa, men nej, idag blir det glass i stora lass här på bloggen. Det är bara augusti men om man sneglar på utetemperaturen skulle jag gissa på att vi var i slutet av september. Men det finns inte så mycket att göra åt detta, annat än att kura inne med tända ljus.

I torsdags hade vi lite vänner på besök, efter middagen bjöd jag på hemgjord glass med hallonrippel, gott gotti gott gott så att säga..

Då är vi halvägs genom bilderna, halvvägs i hamn. Det är underbart, kreativt, inspirerande, vackert och helt underbart att arbeta med det här. Att få börja med en tanke, ett recept som senare blir till en bild som tillslut blir en bok, det är en ganska häftig process. Men när kvällen kommer och köket åter igen är framröjt, då är jag ganska slut som artist! Det tar på krafterna att hela tiden tänka i bilder, att få allt perfekt utan att det ser överstylat ut eller helt ihopslaffsat. Då är det skönt att ta sig en nya luft och sedan krypa upp i soffan och inte lyfta ett finger.

Därav blir det då och då lite dålig uppdatering här på bloggen, nu är vi klara för den här omgången men om en månad är det dags igen och jag lovar att det här kommer bli en helt fantastisk bok! Allt blir så vackert och det är så himla kul att alla bilder tas här hemma, jag får på det viset dela med mig lite av hur det ser ut där jag spenderar större delen av min tid.

Här hemma har hösten tagit mig med storm, den kom ovanligt tidigt i år men sommarens alla flugor som slutat sina dagar på fönsterbrädorna är bortdammade, ett tjockare täcke är ilagd i påslakanet, gummistövlarna står redo i hallen och regnjackan hänger på sin krok. Så jag tror att jag är redo.

Jag längtar efter mustiga köttgrytor och smakrika surdegsbörd, att få plocka äpplen i trädgården och göra en smaskig äppelkaka, nu har jag äntligen en egen kamera i min ägo så förhoppningsvis kan ni läsare följa med mig i bilder ännu bättre denna höst.

Bilden jag bjuder på är ett litet smakprov, en liten glimt av vad som komma skall..

Hur är det där du bor, har hösten kommit än?

Här är det lite tyst, men jag har fotografen på besök så vi arbetar för fullt med min nya bok. Massor av fina bilder blir det och jag önskar så att jag kunde dela med mig, men den som väntar på något gott säger dom ju..

Den här gången när hon kom ner hade hon en liten present med sig till mig, ett projekt hon arbetat med under våren och sommaren, ja när hon inte varit här alltså.

Nu börjar det dra ihop sig till plommonsäsong här!

Tyvärr har vi inga plommon i vår trädgård men när jag var barn hade jag ett plommonträd och min lillasyster ett äppelträd hemma i mamma och pappas trädgård. Om detta med att ha ett varsitt fruktträd var något vi själva hittat på vet jag ej, men jag var synnerligen nöjd med mitt som år efter år bar frukt i massor, till skillnad från min systers äppelträd som bara stod där och var grönt. Ett år mins jag att till min systers stora lycka blev det två fina äpplen på trädet men hon kunde bara inte låta bli att peta på dom och vips så låg det ena äppelkartet på gräsmattan.  Under hela min uppväxt kunde vi äta finfina plommon från trädet men en vinter för ett par år sedan satt mamma och pappa inne i köket och får se hur mitt kära plommonträd helt plötsligt vickar! Just nu mins jag inte om de där små rackarna vid namn sorkar hade ett finger eller två med i spelet, men mitt träd gav helt enkelt upp!

Trotts att både jag och min syster nu skall föreställa vuxna kan man nästan se triumfen i hennes ögon, där står nu hennes äppelträd, fullt i härliga äpplen medan mitt plommonträd fick vandra vidare till fruktträdshimlen..

Jag kan inte låta bli att facineras av hur vackra plommon är, söta, runda små frukter perfekt att bara stoppa i munnen när man går förbi ett träd.