Jag läste härom dagen  i en av mina "kollavarjedagbloggar"
En mammas dag 
om hur hon fått sin grannes post. Jag tänkte då för mig själv att jag då aldrig fått någon grannes post. Iallafall inte när jag  bott i stan. När jag bodde på landet hände det väl då och då. Men iallafall så hörde jag att hissen gick ända upp och sen snabba fötter som sprang ner. Aha, posten är på g. Skrammel i brevinkastet och sen, ja då ringde det på dörren. På de 20 sekunder de tog mig att förstå att det ringde på dörren och att jag skulle gå och öppna han jag nog tänka på säkert 10 möjliga personer som kunde stå där utanför. Men när jag öppnade dörren stod brevbäraren där.
"Åh vilken tur att du var hemma! Trodde jag var en våning ner så du fick just din grannes post!!" Och där stod jag som ett fån med grannens brev i handen men kom mig inte riktigt för att ge tillbaka brevet. När posttjejen tittatde lite undrande på mig vaknade jag ur min dvala. Vi bytte. Hon fick grannens brev och jag fick reklam. Jag tror det var ett dåligt byte, grannens brev såg mycket roligare ut en tristreklamen jag fick. Den åkte ner i tidningsinsammlingen på en gång!

Förövrigt tycker jag att det är riktigt kul att få brev och kort. Och det är ju egentligen ganska så kul att skicka, för man vet ju att mottagaren blir glad! Och det är väl det bästa som finns, att göra andra människor glada!