Varje dag ställs man inför nya utmaningar. Om denna kom sent eller tidigt kan jag inte riktigt avgöra, när man som jag gör arbetar natt vet man inte riktigt när ens dygn slutar eller börjar. Hur som, så hade ni nog fått er ett gott skratt om ni hade befunnit er på parkeringen utanför Bryggeriets demensboende i Sala i sissådär sjutiden i morse.

För ett par veckor sen köpte vi en ny bil och jag har nästan varje dag tänkt på att jag måste komma ihåg att lägga i en isskrapa ifall det är is på rutan någon morgon. Självklart är inte det gjort än.
I natt vankade jag lite av och an för att kolla utetemperaturen, jodå visst sjönk den under nollan..

När jag avslutat mitt pass kom jag ut på parkeringen, där stod det för ovanlighetens skulle knappt några bilar alls. Men de som stod där var täckta med härlig frost och is! Underbart tänkte jag, hur i helsike ska jag lösa detta. Febrilt började jag rota igenom bilen på jakt efter något som eventuellt kunde fungera som isskrapa. Men utan resultat. Då kom jag på att jag hade en matlåda i väskan. (råkade glömma den sist jag arbetade och tur var väl det!)  Så jag fram med mitt Tupperwarelock och började frenetiskt skrapa. Det tog tid, men det gick!

Bilen hade jag startat redan, så den började bli härligt varm. Men totalt igenimmad! I ärlighetens namn har jag väl inte satt mig in riktigt i hur fläkten fungerar i nya bilen. Men jag tröck, skruvade upp, ned och åt alla tänkbara håll och tillslut, när jag bara hade två svängar kvar innan jag stod säkert hemma på parkeringen, ja då hade jag lyckats manövrera fläktsystemet! Humöret började sakta komma tillbaka samtidigt som imman försvann och jag till och med nynnade med lilte i sången som jag nu hörde när fläkten lugnat ned sig lite. Kanske, kanske var jag inte så oteknisk ändå!
Men när jag svänger in och ska till och parkera, då är hela bilen igenimmad igen!

I helgen, då ska jag gå till jobbet!